Sent iväg (det är standard för oss två). Lunch i Sälka, väldigt tidigt. Härifrån ska vi gå ytterligare 25 km. Stugvärden var skeptisk till om vi skulle fixa det men han känner uppenbarligen inte till nattvandrarna från Lund.
Inte rosa längre
Trädet på bro
Regn och uppehåll.I Tjätjapasset var det full snöstorm. Vi satt i 20 graders värme samtidigt flög snön horisontellt utanför. Precis efter detta blev det sol och vi mötte en löpare som sprang i bar överkropp.
Stök
Ett av alla väder
Solen tittar fram igen
En annorlunda stil
Hela vägen till Alesjaure från Tjätjastuganhade vi fantastiskt väder. Vacker kvällsljus gjorde att det togs många bilder. Våra pauser var helt klart för långa och för många idag.
En av alla spänger idag
Namnlöst berg
Minivad
2130 kom vi fram. Helt slut, sista biten var det mycket flamsigt och stundtals kiknade vi av skratt. Tältet åkte upp och vi åt i tystnad för att sedan lägga oss.
Färgmässigt har det varit en otrolig dag. Kul med så varierat väder, fjällen bjuder verklien till.
Kvällssol
Kvällssol
Kvällssol
Hösten gör sig påmind
Alesjaure och stugor i fjärran
Relativt ljus
Man möter även folk som inte är förberedda. Två killar i helt fel kläder som blev handlingsförlamade av kylan och regnet. I Sälka var de som förstenade och i Tjätjapasset fick jag skicka in dem i stugan för att värma sig då de bara stod stilla utanför och blev nedkylda. Det är ingen lek att vara här, vädret kan snabbt bli din fiende.
Per försvinner mot Nikka,han träffade två tjejer igår som han ska ha sällskap med. Jag och Kicke tar oss mot motsatt håll. Snabbt iväg är det inte.
Strålandesol
På väg mot Singi
I närheten av genvägen till Kaitumjaure
Liddubákti
På genvägen mot Sälka tittandes på genvägen till Kaitumjaure
Vårt mål är Sälka men dit hinner vi inte. För långa pauser och för mycket foto. Bron vid Guorbirjohkablir tältplats. Vackert som bara den. Turkost glaciärvatten och lilarosa himmel.
Solnedgång i fjällen
Solens sista strålar bakom berget
Solen färgar bergen röda
Guldmoln
Som vattenfärg
Sugen på ett dopp
Sverige
Härliga färger
Efter detta blev det snabbt mörkt
Dagen har varit fin. Bra väder och härliga vidder. Sjön där Hjogänget sovit var verkligen fin, förstår att de slog läger här. Den ligger på genvägen mellan Sälka och Keb.
Mot sjön
Sjön igen med ett par vandrare
Spegel spegel…
Kickes reaktioner på landskapet gör att jag är nöjd med att ha tagit hit honom. Många utslagna armar och nästan uppgivna utrop över naturens storslagenhet.
0645 är det träff. Innan dess är det frukost och packning av väska. Per och Kicke är inte direkt kända för korrekt uppfattning av tid…
Vi kommer iväg någorlunda i tid. Per och Kicke är inte 100% på om de har med sig allt. De har även lite problem med att hålla tempo. Speciellt Kicke som inte sovit ordentligt på två dagar och som glömde äta frukost. Det ser ut som han ska avlida och jag är orolig att Johan ska vända honom.
Sliten kille
Lite omstuvning i ledet och visning av vad som senare benämns Johans insteg så går det bättre.
Framme vid glaciären repar alla sig och härifrån går det bra. Häftig upplevelse att gå inknutna även om här inte ser superfarligt ut (tror det är klokt att ha guide).
Över glaciären
Dags för klättring
Vi har alla väder. Regn, vind, sol,dimma, snö, ”varmt” och riktigt kallt. Är orolig för köldskador på fingrarna. Tror mina ytterhandskar är lite för små.
Sen blir det klättring. Johan går först klipper in oss alla i vajern, resten går i rep. Det är rätt lätt men ändå häftigt.
Lite lunch efter klättringen
Klättring klar!
Väldigt dimmigt vid Sydtoppen. Vi ser den inte förrän vi står på den.
Stegjärnsdags. Det är så sjukt gött att gå med järn. Vi tar oss lätt upp på den isiga toppen. Andra kryper upp, hållandes i rep. Ett par minuters paus innan vi går över kammen.
Sydtoppsclaim!
Ned från Sydtoppen till kammen
Det är vitt! Sikten är milt sagt begränsad. Det är tryggt att ha Johan som leder oss. Vi passerade platsen där Herkulesplanet kraschade för några år sedan.
Plötsligt är vi över och Johan visar var han egentligen tänkt ta upp oss om vädret varit bättre. Nygrens led, alpinklättring som han beskrev som Mount Blanc-karaktär. Hans tankar om våra klättringsegenskaper är uppenbarligen högre än våra egna.
Nästan framme
Järn på sten
Nordtoppen!
Glada killar?
Var det här vi skulle kommit upp?
Järnen biter även i sten och vi lallar runt på toppen och lunchar lite
Vägen tillbaka över kammen är lite läskigare. Det öppnar sig i det vita ibland och man kan då se hur brant det är.
Smalt och dimmigt
Kammen
Push!
Kallt i vinden
När vi ska klättra ned släpper Johan oss fria, han ska hjälpa en dam ned som inte vågar själv. Äventyr! Det klättras fort och klipps febrilt med via ferratakitten. Vi provar att hänga ut från vajrarna i våra selar, exposure! Det är kul och vi får köra eget race ned till glaciären. Det blir repellering ned längs snötungan.
Klättring ned
Peran!
Det var ju en bit ned…
Per och glaciären
Glaciären
Chill passage
Glaciären igen
Soldat Sundgren
Nedåt är lättare,tillbakavägen över glaciären är vi inte heller inknutna på. Vi följer Johans spår.
Glaciärvandring
Liten spricka
På väg ”hem”
Per tar det lite piano
Lätt lutning
Glada killar
Järn och hjälm
Väl nere tackar vi Johan för hans trygga guidning till ett fantastiskt äventyr och upplevelse. Kan varmt (och kallt) rekommendera bergsguidetur till Nordtoppen, alternativt guidad tur över östra leden till Sydtoppen. Västra leden kommer jag aldrig gå igen.
Trerätters middag, vin och öl firar vi med. Det är tre slitna pågar som ofta sitter i tystnad. Kvällen blir rätt tidig.
Idag händer det mycket. Kicke kommer hit, vi ska träffa vår bergsguide, ha topptursmöte och få vår utrustning.
Innan detta är dags gör jag och Per ett försök på Kebnetjåkka. Vi tar oss till 1300 m innan Per är nöjd, han vill spara benen tills imorgon.
Tar oss ned och väntar på Kicke. Under tiden träffar vi Johan, vår guide, som ger oss våra stegjärn, numera järn, och som tycker vi ser starka ut. Han ser inga direkta anledningar till att vi inte skulle ta oss upp till Nordtoppen imorgon.
Kicke kommer och vi ordnar med hans tält. Per flyttar in till honom och alla är nöjda med sina sovplatser. Hänger i loungen. Lite för länge, det blir aningen för lite sömn.
Victory!
Snölega på Kebnetjåkka
Utsikt ner i dalen, mot Nikkaluoktahållet, från Kebnetjåkka
Ska ta ut Per på en runda idag. Härligt väder om än lite blåsigt.
Glada killen
Först bär det av mot Silverfallet mellan Touplagorni och Sinničohkka. Fint men inte superspektakulärt. Blir frivandring tillbaka via Láddjujokka och Elsas bro. Här är grymt vackert runt stationen, bara att göra små utflykter kan rekommenderas om man åker hit med yngre vandrare.
Chillar lite
Brudborste
Höstigt
Per kommer direkt från civilisationen och har en annan sorts hunger än mig. Min är reducerat till bränsleintag och hans kräver mer direkt uppmärksamhet. Intressant.
Vägen in till fallet
Snyggper i fjällen
Silverfallet
Kvällshäng i loungen och sedan tältet. I natt är det om möjligt ännu trängre.
Nöjd efter toppturen igår känner jag att jag förtjänar lite vila.
Mina kängor behöver lagas så det blir inga dagsutflykter. I stället hänger jag på stationer och försöker underhålla mig där.
Det är inte särskilt svårt, här är mycket folk och ingen är sen på att prata. Folk är på väg ut eller klara, med topptur på G eller avklarad.
Alla som har gått västra leden är överens om att det är en tuff vandring, mycket värre än vad de flesta räknat med. Jag håller helt klart med. Det räknas som en dagstur och längre tid än så ska det inte ta, man måste dock ha klart för sig att man bör vara i ok form om man ska ta sig an en topptur.
Även om jag har trevligt sällskap av flera olika gäng så får jag liknande känslor som när jag var i Åre. Saknar någon att dela upplevelser med. Skillnaden nu mot då är att jag är så pass ”erfaren” av att vara ute att jag kan luta mig mot det.
Det blir lite olika ligor när man varit ute i över 50 dagar. Jag gör mitt bästa för att vara ödmjuk och hoppas verkligen inte att jag framstår som dryg. För mig är det mer intressant att lyssna på de som är ute för första gången än att berätta om hur jag haft det.
Hur trevligt jag än har det finns det krypande känsla av rastlöshet. Det är inte superstimulerande att sitta och vänta på att ens sällskap ska dyka upp. Känner mig nästan förslöad.
Överlag är det riktigt bra här. Basta och duscha, vila, vacker omgivning och nya möten. När jag blir tillfrågad om jag saknar något från där hemma kan jag ärligt säga att det bara är Nära och Kära som fattas mig. Allt annat klarar jag mig utan.
Vaknar vid sextiden. Ska träffa de andra vid sju. Det är fint väder men lite kallt på morgonen. Folk är redan på väg upp.
Stadig frukost bestående aven stor mängd knäckebröd med renost.
Väskan är lätt. Knäcke, ost, chilinötter och ett par bars är maten. Slängt i vattenpåsen, dunjacka och ett par strumpor. Kameraväskan är också med. Det ska vara lätt så det går fort.
Träffar Hjogänget och vi beger oss. Vi håller gott tempo men hamnar bakom dem guidade turen som är långsam.
Ingången mot berget
Vid Tuolpagorni börjar stigningen och här lämnar jag gänget för att köra mitt eget race. Det är svettigt som bara den. När jag fyller på vatten vid Kittelbäcken innan jag ska upp mot Vierrenvárri är jag genomblöt.
Färdig trappa byggd av sherpas
Går förbi sherpasarna som fixar leden upp, det kommer bli trappsteg upp på berget. Kommer underlätta för många.
Andra korta pausen blir när jag hjälper ett gäng fälla ut sina stavar så de får lite lättare att gå upp.
Kommer upp på Vierrenvárri efter två timmar och 20 minuter. Längre än hit har jag inte kommit innan. Känns bra. Har gått om så många att jag blir lite besatt av att komma först upp på toppen idag.
Rösfest på VierrenvárriMera rösen
Pushar vidare. Har sådan kraft att folk stannar och glor när jag ångar förbi.
Vid toppstuga nummer två åker dunjackan på. Det blåser en del och jag är svettig.
Möter ett par killar på väg ned, de har startat 0300. När jag kan se toppen är där två personer uppe.
Första glimten av toppen och nya toppstuganLite närmreActionbild med helikopter
Blir nummer fem upp idag efter tre timmar och 43 minuter. Nöjd med mig själv och helt hänförd av utsikten. Ler som ett fån. Nästan en religiös upplevelse.
Bergsbestigaren
Det är helt klart mödan upp. Sveriges tak är så vackert. Kikar bort mot Nordtoppen och beslutar att vänta med att gå över tills vi går med guide. Onödig risk. Det är smalt nog på Sydtoppen.
Panorama med NordtoppenKammen till NordtoppenNordtoppen och StorglaciärenUtsikt mot sjöSyd- och Nordtopp och Rabots glaciärMer av Rabots glaciärHelikoptern landade och släppte av tre personer som gick upp på toppen
Nya stugan, såg fin utUtsikt sydösterut, molnen kom sen
Beger mig ner. Paus vid den gamla toppstugan för mat, är utsvulten. Den är inte lika fin som den de bygger uppe vid toppen.
Nedåt är stökigt. Rullgrus och brant. Känns som jag får världens skavsår på foten men det klarar sig. Kängorna tar rejält med stryk.
Går förbi flera ställen som jag inte kommer ihåg från vägen upp, fokus var för starkt då.
Det har rullat in moln och de som är på väg upp men inte kommit så långt borde egentligen vända om.
Kommer tillbaka till stationen efter sju timmar och 25 minuter. Äter och firar med öl. Väntar på Hjogänget som kommer efter någon timme, trötta och nöjda. Alla hade inte kommit upp på toppen pga än dimman. Sitter med dem resten av kvällen innan det är dags att äta och sova. All in all en helt fantastisk dag.
Kebnekaise fjällstation är det som gäller idag. Det är inte långt och vädret är fantastiskt.
Här var fint även på morgonenMorgonens utsiktLite andra färger på morgonen
Går ner från sjön till Dag Hammarskjölds led. Den är i förvånansvärt bra skick. Här går det hur mycket folk som helst under en säsong och det har precis varit Fjällräven Classic. Det gör mig glad att se att det inte är helt utslitet här.
Chemtrails på himmeln. Jag som äntligen känt mig fri från kontroll 😉Ett gäng på väg mot KebFjällsjöar med härlig färg
Tälten står tätt vid stationen och ger baslägerkänsla.
Jag har gått här innan men känner inte igen mycket. Tuolpagorni och Kaipak, resten känns främmande.
Tuolpagorni, ett berg jag starkt förknippar med Kebnekaise fjällstation
För 20 år sedan var kratern full med snö. Dåligt år eller klimatförändringar?
Tam? Ren
Hänger i loungen inne på stationen och träffar en hel del folk. Bland andra ett gäng från Hjo, Hjo Walking Deads. De har gott från Abisko och ska upp på toppen imorgon. Vi bestämmer att vi ska ha sällskap en bit.
Här är blandat folk. Alla åldrar, stilar, erfarenheter och nationaliteter. Roligt är se och lyssna (tjuv) på folk.
Slår upp mitt tält på en plats som bara lutar lite, här är tält som står i 45 graders vinkel.
Jag kommer till stugan vid Kaitumjaure. Så vackert beläget att två killar jag passerat kvällen innan bestämmer sig för att stanna.
KaitumjåkkaUtsikt från Kaitumjaurestugan
Det är dags för stugvärdsbyte och jag pratar länge med dem, handlar lite extra gott innan jag går vidare. En bit upp från Kaitumjaure Tjäktjajåkka, Stuor-Jiertá och Stuor Avrrik
Det är lättvandrat och otroligt vackert. Bland de finaste sträckorna än så länge. Det är grönt, inramat av berg, följer Tjäcktjajåhke och är fint väder.
Härlig färg på Tjäktjajåkka
U-dalTilltalande landskapLättvandrat
Leden går mot Singi men jag svänger av innan mot Keb.
Lunchar på avtagsvägen. Går upp en bit tills jag når Jierttájávri. Kan lätt gå vidare till Keb men bestämmer mig för att slå läger vid sjön.
På genvägen mot Keb
Allt är som i en dröm här om man bortser från myggen som är mer än ihärdiga. Kläder, myggspiral och myggmedel håller dem någorlunda borta.
Jierttájávri och LiddubáktiSammaDet blev inget bad dockIbland måste man bara stannaVägen jag kom ifrån
Det blir en avslappnad kväll. Ligger utanför tältet och bara njuter. Det ser ut att bli en klar natt så jag kan kanske ta bilder på stjärnhimmeln.
Chillaxin’Nästan fullmåneTvå och en halv timme efter solnedgång
Det är blandade känslor att behöva vänta så länge på Kicke och Per. Jag skulle kunna gå vidare och vara framme snart, men det ska bli kul att träffa dem och bestiga berg tillsammans.
rellmeister 